Idag är en kaosdag, har hormoner som en dräktig häst, jag gråter och skrattar om vart annat, började storböla efter middagen när pappa sa att jag inte ska hoppas på att bara kunna springa ut från sjukhuset utan kryckor på onsdag.

Satt och pratade med Fanny på facebook, började gråta igen. Missade askkoppen när jag skulle slänga ciggen, då brast det en tredje gång. 

Skulle nog behöva gå och lägga mig nu egentligen, nej, jag skulle behöva en kram, en kram av honom, att bara krypa in i hans famn och aldrig lämna den, så känns det just nu.

Tur att jag har Lars Winnerbäck i alla fall.